Med en aktiv fyraåring, bebis och hund är det hålligång här för det mesta. Men den senaste tiden har vi äntligen börjat få en liten stund på kvällen med tystnad innan vi själva ska sova. Även om jag själv rätt ofta går i turbo och alltid har saker för mig, så är jag också en grubblare. Det händer mycket på insidan och sedan en tid tillbaka har jag insett att det måste få ta mer plats.

Som småbarnsförälder är man ju inne i en speciell tid i livet som för mig och många andra innebär att dagarna fylls med saker att göra. Ofta från det att man vaknar och långt in på kvällen. Det finns inte mycket tid att ”bara vara” och stress är numer den vanligaste orsaken till sjukskrivning. Vanligast är det bland kvinnor.

längtan

Jag tänker att det då, mitt under småbarnsåren, är extra viktigt att ta vara på stunder att bara ”få vara” med sina tankar. Att stanna upp och reflektera och inte bara köra på eller matas med nya intryck. Om det så bara är för en liten stund. Eller om det är mitt i pågående aktivitet. Att stanna upp lite, få perspektiv och uppmärksamma vad som rör sig inuti.

Det längtar jag efter och det ska få mer plats här. Fortfarande vardag, föräldraskap och småbarnsliv men mer reflekterande kring vardagen och föräldraskapet och mer psykologi och personliga utveckling. Mer av det som händer på insidan.

Berätta gärna – vad tänker du om det här?