Klara Besked

Gästskribent: Klara Härgestam

Nyförlöst. Så skör. För några timmar sedan var jag mitt starkaste, mäktigaste jag. Ett liv skulle ut ur mig. Min kropp, mina tankar och min själ behövde samarbeta, öppna sig totalt, samla kraft och explodera för att livet skulle komma fram. Så stark. Och nu så skör.

Ser snön utanför bilfönstret på väg hem från BB. Känner tårarna rinna. För jag såg ett barn i rullstol på väg ut från sjukhuset.

Och Syrien.

Min själ är ett lika öppet sår som min kropp. Den blöder. Öppen och infektionskänslig. Ett öppet sår längst in i mig, i mitt hemligaste rum. Där växte livet, nu är det i min famn. Bortslitet med kärleksfull kraft har det likväl lämnat ett öppet sår efter sig. Så skört. Och min själ och min kropp känns precis lika blottade.

Allt som finns där i djupet har bubblat upp till ytan och virvlar omkring. Synligt för världen, kännbart för mig och utsatt för väder och vind, sol och regn. Och kyla.

Denna kyla. Isande biter den i mina stora känslor som nu är så nära till hands. Och tårarna rinner igen. Jag är sugen på semla och det finns inget mandelmjöl till mandelmassan hemma.

Tänk om det är så här livet är tänkt att levas. Att jag alltid borde känna så här mycket – är det så här jag och livet är egentligen? På riktigt. Utan ridåer, och garden som vi tydligen har uppe mer eller mindre jämt.

Men kroppens sår kommer läka på några veckor. För om det inte gjorde det skulle jag dö. Min blottlagda själ kommer också stänga till sig snart. Bli lite mer omhuldad, skyddad. De stora känslorna får sjunka till botten och ligga i dvala i djupet av min själ. De är inte till för alla. Ska inte delas med världen. Min själ behöver sin trygga boning där den inte slits sönder och blöder när krig kommer nära eller semlan inte blir av. Annars skulle jag dö.

Tacksam lutar jag huvudet bakåt i bilen. Drar en lättnadens suck och känner en våg av lycka. Innan nästa vind av sorgsenhet blåser förbi igen.

Hem till hallonbladste och kamomill för att läka kroppen. Hem till kärleksfull famn och lugn och ro för att skydda själen. Min själ rymmer universums alla känslor. Min kropp är mycket mäktig. Båda är väldigt vackra.

Nyförlöst. Då känns livet som starkast och jag som skörast.

Klara Härgestam

Foto: Emma Ode

Gästskribent: Klara Härgestam
Familj: Gift med Edward. Barnen Wilfred 5 år och Franklin 1,5 år.
Bor: Edsberg, 3 mil från Örebro
Gör: Utbildar och föreläser om rolig, utmanande och användbar retorik och retoriktränar personer som vill utvecklas som talare. Skriver boken Bebis och Business där föräldrar som drivit företag under bebistid intervjuats.
Hitta mig här: @klarabesked på instagram och twitter Hemsida: www.klarabesked.se Kolla gärna in #bebisochbusiness.