Hanna Nielsen RuvarpoddenIVF-föräldern: När man är ofrivilligt barnlös
är tiden ens värsta fiende

Gästskribent: Hanna Nielsen
Häromdagen fick jag den första mensen sedan jag blev mamma. Det är ju ingenting konstigt i sig, min son är 6 månader och jag har del-ammat sedan han var 4 månader så det är ju helt naturligt att mensen skulle komma tillbaks. Men som IVF-förälder och tidigare ofrivilligt barnlös är mensen förknippad med så mycket sorg och besvikelse att min hjärna gick tillbaks i tiden och reagerade precis som då. Jag skrek rakt ut, precis som jag gjorde alla de månaderna när man såg blod i trosan, och hasade ut ur badrummet med byxorna vid anklarna. ”Fabian! Jag har fått mens!”
”Jaha” Sa Fabian lugnt från vardagsrummet. ”Det gör väl inget”. Där stod jag i hallen med rumpan bar, panik i rösten och gråten i halsen och undrade vad tusan det är med mig.  För nej…. det gör ju inget. Mensen är inte ”farlig” längre. Jag är ju förälder nu.
ivf

Tiden – ens värsta fiende

När man är ofrivilligt barnlös är tiden ens värsta fiende. Aldrig har månader, veckor och dagar gått så långsamt som när man tar hormonsprutor, väntar på ägglossning eller ruvar.  Efter varje embryoinsättning var den långa väntan på ”icke-mensen” det allra värsta. Ruvardagarna. De dagar man fortfarande svävade i ovisshet om huruvida det lilla embryot utvecklats vidare och bestämt sig för att stanna eller huruvida det när som helst skulle rinna till i trosan och mensen -misslyckandet- skulle vara ett faktum. Det var långa dagar av väntan, googlande och ”hittepå-symptom” och varje toalettbesök krävde ett djupt andetag innan och sedan ett närsynt analyserande av trosorna (för det var väl inget rosa va?).
Tiden som barnlös är inget man glömmer när man sedan tillslut får sitt efterlängtade barn. Det är därför jag och Annica Lövstad, också tidigare ofrivilligt barnlös, har startat Ruvarpodden. Det är lätt att känna sig ensam när man är mitt i IVF-karusellen, men även som IVF-förälder i föräldragrupper eller andra tillställningar där föräldrar glatt berättar hur deras graviditet ”bara blev”, hur de ”tänker att tvåan ska komma tätt”.  För som IVF-mamma kan man inte förutsätta att det bli något barn nummer två, och med allt som varit kanske man inte ens vill det. Allting ställs liksom på sin spets när man vet att allt är enda gången. Enda gången som gravid, enda gången med spädbarn. Det ska njutas varenda sekund – för man är ju så lyckligt lottad.

ofrivilligt barnlös

Få pratar om sin barnlöshet

Min barnmorska sa det när jag som vanligt, i vecka 40, mitt i högsommaren, svettig och svullen, svarade att allt var kanon när hon frågade hur jag mådde. ”Allt BEHÖVER inte vara fantastiskt hela tiden”. Det är ok att det är jobbigt ibland trots att du har gjort IVF. ” Det var nog något jag behövde höra. Det är få som pratar om sin barnlöshet, och lika få som pratar om det sedan när man väl fått barn.
Varje år föds ca 4000 IVF-barn i Sverige– och lika många IVF-mammor. Så vi är långt ifrån ensamma. Vi måste bara börja prata om det.  Följ gärna vår resa mot att bli föräldrar och så småningom in i föräldraskapet i vår podcast Ruvarpodden.
Gästskribent: Hanna Nielsen, 33 år
Familj:  Sambo med Fabian. Mamma till Jack, 6 månader.
Bor: Hovås, Göteborg
Gör: Föräldraledig och driver tillsammans med Annica Lövstad, 30,  Ruvarpodden – en podd om barnlöshet och IVF.
Podden finns att lyssna på där alla poddar finns (ex Itunes, Acast, Soundcloud), på Ruvarpodden.se och på Instagram och Facebook.