social kompetens

Upplevelsen av att någon saknar social kompetens kan vi nog alla känna igen. Och vi vet hur ansträngande det kan vara med någon som verkar sakna den förmågan; Den där på minglet som pratade hål i huvudet på dig medan du skruvande försökte ta dig därifrån eller chefen som aldrig lyssnat in dina behov och som påverkat hela arbetsklimatet negativt. Vi som har eller har haft små barn kan också känna igen den naturligt bristande sociala kompetensen hos ett barn som kan resultera i ett mindre krig i sandlådan om vem som ska ha spaden. Eller hur svårt det kan vara att vänta på sin tur för att det är fler som blir glada av att åka rutchkana och känna hur det kittlar i magen. Som förälder vill man förstås att ens barn ska utveckla social kompetens, men vad är egentligen det egentligen?

Vad är social kompetens?

Det finns ingen exakt definition av vad det innebär att vara socialt kompetent. Man kan säga att det är ett samlingsnamn för många olika beteenden som är viktiga för att fungera i ett socialt sammanhang och det är heller inte något du har eller inte har. Det innebär bland annat att kunna visa hänsyn till andra människors känslor, att ha förmågan att ta andras perspektiv, att kunna ta initiativ till att knyta nya kontakter och att förstå vikten av turtagning. Att vara socialt kompetent handlar också om en själv och ens integritet; att kunna ta andras perspektiv och visa hänsyn till andra utan att inkräkta på sitt eget jag eller sälja sin själ för att anpassa sig till andra, att kunna göra sig förstådd och kommunicera sin egen vilja och behov.

utveckla social kompetens

Så utvecklas den sociala kompetensen

Social kompetens börjar utvecklas redan när vi är spädbarn. I kommunikationen med dig som förälder övar barnet bland annat på att läsa ansiktsuttryck, uttrycka sina känslor, göra sig förstådd och kommunicera sin vilja. Det utvecklas sedan i turtagningen med kompisen i sandlådan om vem som ska ha spaden. Som barn är det inte alltid så lätt att ta andras perspektiv eller att sätta ord på de egna behoven och göra sig förstådd. Det kan bli många tårar, men med en stöttande vuxen som visar, förklarar och torkar tårar kan barnet utveckla en förståelse för både sig själv och andra, även om vägen dit kan vara ganska tuff.

Att vara en förebild

Som förälder vill man att ens barn ska må bra i sociala sammanhang, känna sig trygg i sig själv och fungera i grupp. Den utvecklingen pågår hela livet, vi är inte färdiga för att vi blivit vuxna. När vi som vuxna hamnar i nya situationer med nya människor kan vi upptäcka att vi inte är färdiglärda. Genom att iaktta hur andra beter sig och genom att reflektera över det egna beteendet kan vi fortsätta den egna utvecklingen. Då kan vi också bli bättre förebilder för våra barn och ge barnet verktyg att ta med sig in i relationer och kunskap som varar för livet.

Text: Paulina Gunnardo, Beteendevetare och grundare av Ditt barn & Du

Läs mer:
→ Blyga barn
→Små barn och empati
→ Leka tillsammans – inte bara busenkelt