Självkänsla är ett ämne som berör och som förälder vill man ju att ens barn mår bra och utvecklas till en stark och trygg individ. Vi blev nyfikna på att höra vad forskare på självkänsla hade att säga och fick möjligheten att prata med Maarit Johnson, docent och universitetslektor, forskare vid Stockholms Universitet. Maarit har skrivit boken ”Självkänsla och anpassning”, en bok som tar upp aspekter av självkänslan som annars inte fått mycket uppmärksamhet.

Hur skulle du som forskare kortfattat beskriva självkänsla?

Inre trygghet och stabilitet i självet, som är positivt laddad så att vi gillar oss själva trots olika skavanker. Att ha god självkänsla innefattar även självrespekt och integritet som underlättar för oss att veta våra gränser och säga nej till orimliga krav.

Din bok riktar sig till föräldrar som är i behov av en djupare och forskningsbaserad betraktelse av självkänslan. Varför behöver föräldrar ha det?

Självkänsla som fenomen är komplext och inte alltid det som många tror att det är, det är lätt att förväxla med självbild, självförtroende och självsäkerhet. En god självkänsla kanske inte alltid syns direkt utanpå, den kommer i uttryck genom beteenden och som respons till andras beteende. När barnet är litet kan det inte påverka sin egen självkänsla, då baseras självkänslan på omvårdnad och villkorslös kärlek. Föräldrar behöver därför veta vad som är viktigt för barnet, vad som är viktigt i tidig ålder och vad som utvecklas i olika faser, eftersom det påverkar resten av livet.

Maarit Johnson. Foto: Jan Nordén / Stockholms universitet

Foto: Jan Nordén / Stockholms universitet

Vilken betydelse har föräldrar för utvecklingen av barnets självkänsla?

Föräldrar, eller de som är barnets närmaste personer, har stor betydelse under de första åren för de emotionella processerna (som känslomässiga behov och känslomässig bekräftelse) och de kognitiva processerna (exempelvis att man kan tänka och reflektera om sig själv och se på sig själv utifrån). Föräldrar och de som står närmast barnet har även stor betydelse när barnets ‘jag’ stabiliseras. Efter 3 års ålder börjar andra individer få en allt större roll för utvecklingen av barnets personlighet.

Som förälder vill man ju att ens barn ska må bra och bli en stark och trygg individ. Vad skulle du vilja säga till de föräldrar som läser det här?

Alla barn är olika från början. Det viktigaste, särskilt under de första åren, är villkorslös kärlek och kontinuitet i dagliga vanor och relationer. Det ger en trygg anknytning där det trygga består av känslan att kunna förutsäga och ha viss kontroll över omgivningen.

Barn behöver ingen perfekt mamma eller pappa. Kärlek, att bli sedd och kontinuitet i vardagen räcker långt. Men tyvärr kan barn känna sig avvisade eller osedda på grund av att föräldrar är beroende av mobiler och sociala medier och inte alltid ser när barnet försöker få kontakt med föräldern. Det är viktigt för bassjälvkänslan att man blir sedd som barn. Att känna sig mycket avvisad och osedd som barn kan göra att man som vuxen söker mycket bekräftelse och får ett stort behov av att känna sig sedd. Det är mönster som fortsätter in i vuxenlivet. Jag skulle vilja uppmuntra till större medvetenhet i denna punkt. Har man en bra grundsjälvkänsla från barndomen är man inte lika beroende av yttre bekräftelse som vuxen.

självkänsla och anpassning

Vill du veta mer? Läs ”Vad är självkänsla?”

Tycker du intervjun var läsvärd? Dela gärna med andra: