astrid lindgrens barnsjukhus

Det blev en tur till Astrid Lindgrens barnsjukhus häromkvällen. Othilia har varit förkyld och febrig och ville inte längre äta. Och i den här värmen blir man snabbt uttorkad, särskilt om man är liten.

Det var en känslofylld bilresa genom ett varmt Stockholm mot sjukhuset. Förra sommaren blev det många turer fram och tillbaka när mamma blev allt sjukare, innan hon gick bort en tidig morgon i juli. Till samma sjukhus åkte jag även för att se min pappa en sista gång och säga hejdå. Sjukhuset är en plats där jag känner både stor tacksamhet till fantastisk personal och fin vård och samtidigt enorm smärta, sorg och saknad. Så det for runt många tankar i huvudet när jag åkte dit.

Nu var det Othilia jag åkte dit med. Usch, så orolig man kan bli som förälder, även om det bara handlade om uttorkning. Tankarna gick förstås också till de föräldrar vars barn dör av brist på rent vatten och som inte har något sjukhus att åka till. Jag är så glad att jag kunde sätta mig i bilen och åka till en plats där det finns människor som vet vad man ska göra och där det finns vård att få!

bebis i värmen

När vi kom in till Astrid Lindgrens barnsjukhus var Othilia på gång att bli uttorkad så vi fick komma in för att få en läkarbedömning. Personalen var fantastisk och hjälpte till att fortsätta försöka få i henne vätska, i hopp om att vi skulle slippa sondmatning och istället få åka hem. Och tack och lov vände det där inne! Jag tror det gjorde mycket att det var svalt och skönt. För hemma hade vi försökt på alla möjliga sätt. Så efter några timmar kunde vi åka hem. Och här fortsätter projektet få i vätska och försöka få henne att kunna sova i värmen. Inte det lättaste.

Hur går det för er som också har små? Påverkas de av värmen?