Just nu håller jag på med uppstarten av ett nytt projekt och håller på att förbereda material inför det. Jag sitter alltså och skriver och funderar och jobbar en massor men det är inget som syns utåt än så länge. Det är nervöst när man inleder något som är helt nytt där man vill göra bra ifrån sig men fortfarande är total rookie. De som känner mig kanske tänker att jag inte är någon som har så höga krav på mig själv då jag ofta är rätt bra på att prestera något relativt snabbt och sedan gå vidare. Men det har mer att göra med mitt arbetssätt. När jag ska skriva något så har jag väldigt svårt för att planera skrivandet. Så har det alltid varit ända sedan jag var liten. Det kan finnas en tanke i mig som jag vill omvandla till ord men innan jag väl satt mig framför datorn har jag ingen aning om var jag kommer att landa. Kommer det ens bli en text? Men på något sätt blir det alltid det och jag har fått förlita mig på att erfarenheten säger att jag kommer lyckas. Men jag kan fortfarande känna en nervositet inför det att jag ska skriva då jag liksom aldrig kan påbörja tankeprocessen i förväg. Jag har provat och ofta upplever jag att det bara rör till det hela. Men jag tänker att jag ska ge det en ytterligare chans. Det kan vara lugnande för nerverna att kunna planera en textstruktur innan man påbörjar den. Jag är ju lärare och tjatar ofta på mina egna elever om att det är så de ska arbeta när vi håller på med skrivande men så håller jag mig inte alls till det jag lär ut själv…

Parallellt med det här håller jag och mina doulakollegor på att starta upp vår doulagrupp och pysslar med allt administrationsarbete som det innebär. Vi ska starta en hemsida och därutöver också förbereda olika typer av material för hur vår arbetsgång ska se ut inom gruppen för att allt ska vara enhetligt mellan oss.

Alltihopa är så kul men puh vad tid det tar att komma igång med nytt företagande! Det låter utifrån så enkelt – starta företag du med liksom, men oj vad mycket hårt arbete det ligger bakom det! Och man hamnar ju dessutom i dippar då och då där man känner att man inte kommer någon vart utan står och stampar men det är då det är som viktigast att vara ihärdig och inte ge upp! Hårt arbete lönar sig, kanske inte direkt men absolut med tiden!

Jag har sakta börjat hitta ett mer hållbart sätt att distibuera arbetstiden, jag jobbar under en av E’s tupplurar dagtid men inte den andra, då tillåter jag mig själv att göra det jag vill och inte jobba. Om H är hemma ser jag till att alltid hitta på något med honom under den tiden. På kvällen sätter jag mig också från det att barnen har lagt sig och fram till ca 21:30. Därefter är det slutarbetat. Har jag inte hunnit det jag ville får jag ta det dagen efter. Jag har också blivit bättre på att släppa jobbtankarna efter det att jag jobbat färdigt. Men att komma till den här punkten tog några månader, och än har jag saker kvar att lära.

Nu har min man sommarlov och det ger mig också möjlighet till någon extra jobbtimme per dag som jag inte har haft tillgång till annars men vii får se hur det blir i höst. Då går jag tillbaka till mitt jobb som lärare på 80%. Jag vet inte alls hur det kommer gå att kombinera lärarjobbet tillsammans med det här nya och dessutom få familjelivet att funka! Vi får se hur det blir i höst helt enkelt. En sak i taget nu! 🙂

Här är några bilder från förra helgens bröllop!