När Maria Eng var föräldraledig kom idén till boken Carpe that fucking diem. Som många andra beskriver hon föräldraskapet och tiden som föräldraledig både som en utmaning och som något underbart. Även om orden Carpe Diem inte alls är så peppande alla dagar menar Maria att vi hela tiden växer och utvecklas genom föräldraskapet.

föräldraledig

”Carpe that fucking diem” handlar om de första åren som förälder och den där vardagen som både kan vara fantastisk och utmanande. Du använde uttrycket ”kvinnlig lumpen” i din blogg, vilken är din viktigaste lärdom från den och vad skulle du vilja säga till de småbarnsföräldrar och blivande föräldrar som läser det här nu?

– Att sakerna som händer i vardagen blir fantastiska historier om du kan skratta åt dig själv och de föreställningar du har om hur det skall vara… efteråt.. När du inte sitter där med spyor över hela dig själv och inte har sovit på tre nätter. Lite som lumpenhistorier tänker jag. 

 – Påminn dig om att alla bilder du matas med i media har den här andra sidan. ”Carpe diem” är menat att vara ett peppande ordspråk. Men jag tror att det första som händer i många av oss är att vi känner press, att om man inte känner så just men ändå försöker ändra den tanken till ”Carpe diem” när man ser orden så ljuger vi för oss själva undermedvetet. Och ljuga är inte bra för själen. Så påminn dig om att det är i mellanrummen och de kanske inte direkt Facebookvänliga stunderna i livet som din utveckling sker som människa. Du är liksom en Pokemon som ständigt ”evolvar”. Men för oss tar utvecklingen aldrig slut. Bjud dig själv på lite ”candy” och gå tillbaka in på gymmet och strid. Gärna tillsammans med andra (märks det att mina barn älskar Pokemon Go?).

– Det gör ont att växa och det är inte farligt. Kanske kan du spegla dig i dina barns egna utvecklingsfaser och känna igen dem sidorna i dig själv. Var fascinerad över det du upptäcker om dig själv som förälder och människa. Våga göra fel, säga förlåt, be om hjälp och våga bara släppa all prestige då och då. 

carpe that fucking diem

Ibland kan det vara svårt att fånga dagen som det fina uttrycket ”Carpe diem” uppmanar oss till. Varför tror du att det behövdes en sån här fyll-i-bok för föräldrar och vad har ni fått för respons på den?

– En kvinna som jag träffade i en bokhandel började nästan gråta när hon höll boken i handen. Hon sa att hon önskade att boken funnits när hon var föräldraledig. Det kändes som hon höll i en livboj. För varje sida hon tittade på sa hon ”Precis så, åh vad jag önskade att jag hade fått höra det här”. Det var den finaste recension vi kunnat få.

maria eng

– Ibland är det inte pepp man behöver när man är som tröttast, svagast och mest utmanad i livet. Ibland är det bara tröst, att få skratta och få spegla sig i andra. Den här boken vill vara en sån spegel. Resan man gör när man fyller i boken skall ge en känslan av att någon redan gått vägen före dig på och ingenting du upplever eller känner är ovanligt eller konstigt. Men samtidigt är allt du upplever unikt för dig, så fyll i med dina upplevelser och iakttagelser.

Det finns en sida i boken där det står ”I fantasin är andras liv ofta glamoröst”. Det råder ju lite av en jämförelsesjuke bland föräldrar i sociala medier. Vi matas lätt med bilden av att andra har det så fint, städat osv. Nog för att det kan stämma, men vad har du att säga om den här jämförelsesjukan?

– Vi åker alla dit då och då. Det går nästan inte att undvika. Man har sett något i förbifarten i mediaflödet – för att den dan finna sig stå i en affär med någon estetiskt tilltalande barnpryl och tror att bara man köper den så kommer ens värld bli så där välstädad och färgmatchad. Vi är så mottagliga för bilder.

carpe diem– Biologiskt är vi programmerade för att jämföra oss för vi vill passa in och vara som alla andra. Så ser det ut som att alla andra (= summan av allt det fina du ser av fina ögonblick ur andras liv)  har det perfekt så spelar det ingen roll hur smarta vi är. Instinktivt känner vi att vi inte passar in. Så ibland tror jag man aktivt måste pausa. Avskärma sig från sociala medier i perioder för att ladda upp sig själv och påminna sig själv om vad som är viktigt i ens eget liv.

 

Vad är det bästa med att vara mamma?

– Åh! Listan är lång. Någon sa en gång att kärlek är universums klister. Klister kan vara klibbigt och kletigt men det fastnar 🙂 Det bästa är att sitta på huk i barnens nivå och få kliva in i deras lek och värld. Att titta dem i ögonen. Deras mjuka, starka kroppar som är så fulla av liv och upptäckarlust. Att få skratta tillsammans. Gråta tillsammans. Att höra de säga ”Jag skall ta hand om dig” och sedan lägger de sin lilla hand på dig där man har ont. Precis som man själv gör när de har ont. Att kärlek föder kärlek.  ”Ge barnen kärlek och ännu mera kärlek så kommer folkvettet av sig själv” som Astrid Lindgren sa.

Maria Eng
 
– Men glöm inte att ge dig själv kärlek. Var din egen sorts förälder för det finns ingen som du. Ofta har vi en bild av hur den perfekta förlderna skall vara. Jag hade till exempel mina första månader som tvåbarnsförälder en föreställning att jag borde plocka kottar i skogen som vi skulle måla och göra till djur. Om vi ens hade kommit ut i skogen när jag var nyförlöst då hade det varit ett mirakel i sig.