Hemförlossning är ju något som är väldigt ovanligt i vårt land men på senare tid har jag kommit i kontakt med flera kvinnor som själva valt att föda hemma. Min spontana förstareaktion när jag hörde om det här var ”hur vågar man det?!” Jag har ju själv erfarenhet av en förlossning som slutade i akut kejsarsnitt och det förstärker ju rädslan för det som kan gå fel och att då inte ha läkarvård tillgänglig på plats känns ju skrämmande.

Men ju mer jag läst om förlossningar och ju mer insikt jag fått i hur en hemförlossning går till så har jag fått en mycket större förståelse för vad som egentligen är riskfyllt och inte.

För att skapa en förståelse för vad som skiljer en hemförlossning mot en sjukhusförlossning måste jag börja med att förklara hur födandet går till rent fysiskt och emotionellt i kroppen. Den spontana reaktionen om att det skulle vara mer riskfyllt att föda hemma stämmer faktiskt inte riktigt. Riskerna för en frisk kvinna med ett friskt fullgånget barn i magen är faktiskt större när man föder på sjukhus än i sin hemmamiljö. Låter det jättemärkligt? Jag ska försöka förklara varför.

Det naturliga förloppet

Inledningsvis börjar jag med att säga att våra kroppar är gjorda för att föda barn. Precis som att kroppen vet vad den ska göra för att kunna bli gravid och ge näring åt fostret i magen under 9 månader så vet den också slutligen vad den ska göra när det är dags för barnet att möta världen. Att föda barn är också något intimt och privat för oss rent instinktsmässigt. Precis som att vi helst vill vara i fred när vi går på toa så vill kroppen helst bli lämnad i fred när den föder barn. Vi kan ju kissa och bajsa när någon står bredvid och tittar på, men det tar emot inom oss och det blir bra mycket svårare att slappna av och födandet fungerar på samma vis. Det kan vara bra att hålla det i minnet.

Vår syn på förlossningen idag har emellertid blivit något som kroppen inte alls sköter på egen hand utan något som behöver läkarvård, assistans och noggrann övervakning för att inte gå fel. Och visst finns det risker med barnafödande. Genom historien har många barn och kvinnor dött men man måste se till vilka de egentliga farorna är och vad som ligger till grunden för dem och inte blanda ihop det ena med det andra.

En frisk kvinnas kropp sköter sig bäst under en förlossning när den får lämnas i fred i så stor utsträckning som möjligt. Det hormon som spelar den största och viktigaste rollen under förlossningen är oxytocin. Oxytocinet skapar sammandragningar i livmodern, det vi kallar för värkar under förlossningsarbetet, men är också kroppens lugn- och ro hormon som utsöndras vid bland annat lustfylld beröring. Det här är en av de största nycklarna när det kommer till att förstå förlossningsarbetet. Om oxytocinet får en chans att flöda i kroppen utan störningsmoment kommer det också med största sannolikhet ge effektiva men samtidigt hanterbara värkar som för förlossningsarbetet framåt i önskvärd takt.

Vad främjar oxytocinet?

All typ av behaglig beröring främjar utsöndringen av oxytocin och därför är olika typer av massagetekniker sånt man med fördel kan använda sig utav under en förlossning. Varmt vatten är också ett fantastiskt verktyg som gör att känselceller över hela kroppen aktiveras i och med att vattnet omsluter hela oss och gör att oxytocinhalterna stegrar markant.

Ju mer avslappnad du känner dig, desto mer oxytocin kommer kroppen kunna frisätta och det kroppsegna oxytocinet samverkar även med ytterligate ett hormon som är endorfin. Endorfin är också ett må bra hormon men som dessutom har en smärtstillande effekt. Ja du ser, bara lugn och ro tillsammans med behaglig beröring kan göra att vi får effektiva värkar och kroppsegen smärtlindring på samma gång! 👍🏼

Vad hämmar oxytocinet?

Så fort känslan av lugn och ro byts ut till någon annan mindre lustfylld känsla dämpas oxytocinproduktionen. Det här påverkar i sin tur även värkarna som kan glesas ut eller bli mindre effektiva.

Det man inte tänker på är att allt ifrån ctg kurvor som ska tas i obekväma positioner under längre stunder till att kontrollera hur många centimeter du öppnat dig är exempel på sådant som faktiskt stör oxytocinproduktionen och kan påverka värkarbetet negativt. Nu säger jag inte att man ska utesluta de här sakerna för den saken skull men det kan vara värt att ha i åtanke. Det man kan ha en förståelse för är att för varje broms man lägger i form av ett avbrott behöver kroppen en stund för att hitta tillbaka igen. Och det gör den om man låter den vara och jobba i fred men inom förlossningsvården ges oftast inte kroppen tiden att hitta tillbaka utan man vill gärna skynda på förloppet på olika vis.

Interventioner

Olika typer av medicinska ingrepp under en förlossning kallas för interventioner. På sjukhusen är det idag väldigt vanligt att man använder sig utav interventioner trots att det egentligen inte finns någon medicinsk anledning till det. Syftet är oftast att skynda på förlossningen så att den går framåt i önskvärd takt (önskvärd för vem då kan man fråga sig?). Det är också bra att veta att en intervention inte sällan leder till en annan, man kan likna det vid en kedjereaktion. Risken för att förlossningen ska behöva avslutas instrumentellt eller med akut kejsarsnitt ökar i och med användandet av interventioner. För att göra det hela lite mer konkret kan jag börja med att ge några exempel på vanligt förekommande interventioner.

En igångsättning är ett exempel på det, att ta hål på fosterhinnorna i värkförstärkande effekt ett annat och värkstimulerandedropp, elektronisk fosterövervakning och sugklocka ytterligare exempel.

Vid en igångsättning som innebär att man inleder hela förlossningen med en intervention, är alltså risken förhöjd för att man även kommer att behöva använda sig av värkstimulerande dropp vid ett senare skede och slutligen är också risken för att det hela ska sluta i sugklocka eller akutsnitt också förhöjd mot om förlossningen hade fått starta på ett naturligt sätt.

Varför påverkar interventioner kroppen och barnet i magen?

Som jag skrev tidigare är oxytocin det hormon som driver förlossningen framåt då det både skapar värkar men på samma gång också skapar en känsla av lugn och trygghet hos kvinnan. Det är dock bara det kroppsegna oxytocinet som har den här verkan, det syntetiska oxytocinet som finns i värkstimulerande dropp står endast för den värkförstärkande effekten, den bidrar alltså inte med de positiva effekterna som det kroppsegna oxytocinet gör. Därför kan dessa värkar upplevas som mycket mer smärtsamma och svåra att hantera mot de naturliga värkarna.

Värkstimulerande dropp leder inte sällan till att man vill ta en epidural för att man som födande känner att man tappar kontrollen och smärtan blir för svår att hantera. Även kvinnor som inledningsvis velat avstå från epidural känner ofta sig tvugna att ta det eftersom alternativet att avstå är för smärtsamt.

Epiduralen i sig kan också leda till värksvaghet som innebär att värkarna glesar ut eller avtar i styrka som i sin tur då måste sparkas igång med ytterligare värkförstärkande dropp.

Eftersom det inledningsvis kan vara svårt att reglera intensiten på värkarna kan man behöva justera droppet fram och tillbaka beroende på hur fostret reagerar på det. Varje gång mamman får en värk drar nämligen livmodern ihop sig och i och med det stryps också blodflödet till moderkakan tillfälligt och syresättningen till barnet minskar. Det här brukar de flesta fullgångna barn klara av utan större problem men om värkarna plötsligt ökar i styrka och intensitet kan fostret svara med att bli stressat och det brukar visa sig genom försämrade hjärtljud. Det blir alltså en balansgång mellan att få till värkar som är så starka att de driver öppningsskedet framåt men inte skadar fostret genom onödig påfrestning.

Sugklocka och akut kejsarsnitt

Det värkförstärkande droppet kan också trötta ut både livmodern, mamman och det ofödda barnet. Krystningsvärkarna kan bli ineffektiva för att livmodern är så trött vid det laget precis som vilken annan utarbetad muskel i kroppen som helst, men likaså mamman som kanske inte heller har krafter kvar att ta i på det sätt som behövs. Då kan man behöva sätta en sugklocka för att kunna avsluta förlossningen. Det kan också vara så att barnet inte längre orkar med påfrestningen det utsätts för trots att både mamman och livmodern har krafter kvar att ge och då avslutas istället förlossningen med ett akut kejsarsnitt.

Allting hänger alltså ihop. En intervention skapar ofta behovet för en annan och riskerna för komplikationer ökar ju fler man använder sig utav.

Vid användandet av sugklocka ökar också risken för en allvarlig bristning i kvinnans underliv och vid akut kejsarsnitt ökar risken för att förlossningen ska lämna kvar känslomässigt jobbiga spår. Även en instrumentell förlossning kan lämna känslomässiga spår hos kvinnan och en känsla av att hon inte klarade av att föda sitt barn på egen hand.

Med det sagt avslutar jag den första delen av den här inläggserien och i nästa del kommer jag beskriva hur en hemförlossning går till rent praktiskt och varför riskerna under förlossningen inte är lika stora för den friska kvinnan och det friska barnet i hemmamiljö. Ni kanske redan kan lista ut det efter att ha läst informationen i den här delen av texten!