Många vet nog vem Margaux är, hennes förlossningsvideo blev en jättesuccé på YouTube! I den delar hon med sig av när hon föder sitt första barn från det att vattnet går och ända till det att bebisen är ute. När jag såg hennes video för första gången kommer jag ihåg att jag tänkte på en specifik sak. Precis efter att bebisen föds och barnmorskan tar emot honom så säger Margaux ”mamma tryckte ut dig, aj aj aj stackare” till sin bebis. Jättefint ögonblick, men det jag fastnade vid var att hon refererade till sig själv som mamma på ett så naturligt sätt från första ögonblicket hon mötte sin son.

Det kanske inte är så konstigt egentligen, alla har nog en individuell upplevelse för när de känner att de blev mammor på riktigt men för mig tog det liksom lite emot att kalla mig själv för mamma till en början. Jag minns att jag nästan blev generad när jag sa det! Det kändes liksom så overkligt att JAG var mamma.

Jag vet inte om det är vanligt att känna så? Tyckte ni det kändes märkligt att kalla er själva för mamma?

Jag minns att den känslan höll i sig i någon eller kanske till och med några månader men att den sakta gick över. Vissa kallar ju sig själva för mamma redan från det att de pratar med bebisen i magen men för mig kändes det väldigt svårt att ta in att mitt barn låg där inuti under graviditeten. Det där lilla barnet kändes så overkligt ända tills han var ute och jag såg honom för första gången. Då var han plötsligt självklar men dessförinnan var det så svårt att föreställa sig hur han ens skulle se ut och därmed var allt liksom så vagt i mitt huvud.

Skulle vara intressant att höra när ni kände er som mammor för första gången!