God morgon alla fina!

Idag vaknade jag upp med riktig fredagskänsla! Båda barnen är hemma då det är H’s lediga dag och jag hoppas på sol precis som igår så att vi kan gå ut och leka och njuta av lite solstrålar i ansiktet!

Igår var det utelekspremiär för E. Tidigare har hon fått gunga i parken men inte så mycket mer än så, det har känts för kallt och hon för liten. Men igår provade jag att gå ut med henne på vår innergård. Dels har vi en uteplats där man kan vara men även en innegård med ett stort trädäck och så en gräsmatta. Men eftersom gräsmattan var snötäckt och skuggig hängde vi på däcket.

Lillhjärtat tyckte det var kul att gräva med handen i hinken som jag fyllt med snö och det var även kul att försöka ösa ur innehållet så gott det gick. Då och då slår det mig att hon håller på att bli stor. Att hon är i gränslandet mellan bebis och litet barn. Jag märker att hon börjar förstå vissa ord som används ofta i hennes lilla vardag så som napp, vatten, amma (fast det heter nana på ”vårt språk”🙂) och komma.

Men än så länge är hon fortfarande min lilla bebis. Och det kommer hon få förbli länge. Just nu känns det inte som att det blir några fler barn men man ska aldrig säga aldrig, för bara ett halvår sedan kändes det annorlunda. Om det går något år eller två kanske längtan väcks till liv igen. Jag känner mig hur som väldigt nöjd med mina två. ❤

Innan vi gick in passade vi på att fånga lite solstrålar på vår uteplats. Den ligger i lä så det blir varmt och skönt där redan nu under soliga vårdagar.

Lite senare idag kommer fredagskrönikan upp. Ni som hängt med ett tag vet att det på fredagar alltid kommer upp en text som belyser tankar och känslor från den första tiden som mamma. Texten har ett lite annat format den här gången, inspirerad av kortfilmerna man kan se på YouTube så som ”Det är okej att känna” och ”Kära pappa”. Ni får gärna berätta vad ni tyckte om den sen.

Önskar alla en trevlig fredag och helg! 🌸