vabb

Igår vabbade jag med liten som varit ganska snorig och var sådär tveksamt trött. Det var lika bra att stanna hemma och ha en lugn dag. Under dagen visade sig energin ändå vara så bra att hon fick gå till förskolan imorse.

Ja, vad gör man när man vabbar? Jag som egentligen inte tycker att det är särskilt roligt att varken laga mat eller baka kläckte jag den fantastiska idén att vi väl kunde baka lite bröd. Henny kontrade med att det nog vore bättre att baka en kaka och jag var inte sen på att haka på den idén. Så kaka blev det.

Klicka på länken för att se vår instastory på hur det såg ut då (ska lära mig hur det funkar när man ska lägga in videoklipp men nu får det bli en länk).

→ Instastory från köket

blå smet

Att jag inte är mycket för att baka och laga mat handlar nog mest om att jag tänker på så mycket annat samtidigt. Och små barn i köket har ju en tendens att addera ett visst antal händelser som stör koncentrationen. Så att det hände lite längs vägen fram till färdig kaka var inte särskilt förvånande. Men vi hade ändå en otroligt mysig dag tillsammans och skrattade mycket både hon och jag till hur tokigt det blev

Jag höll på att glömma både äggen och 1,5 dl vätska. Sen tappade jag räkningen på antalet mått mjöl (fast det var helt mitt eget fel eftersom jag la upp en bild på Instagram..). Det var mjöl och kladd och en liten tjej som smaskade ganska mycket smet.

baka med barn

Men kakan blev ganska god ändå. Inte det minsta julig men kul med lite färg. Möjligtvis smakade den lite väl mycket ägg (kanske tappade jag räkningen även där?).

Och mitt i det här vab-vardags-småbarns-och en mamma som ska instagramma samtidigt-kaoset så kände jag väldig tacksamhet för allt. Igår publicerade jag nämligen en artikel och fyra intervjuer om meningsfulla julklappar man kan hitta hos organisationer som på olika sätt hjälper barn och föräldrar som är i behov av vår hjälp. Och när man går från att ha publicerat det till att återvända till ett stökigt kök, en liten snorig och den där stressen med att jag halkat efter med jobb i företaget så ser jag på det där andra, som annars stressar så enormt, med ett helt annat perspektiv.

För visst är det inte lajbans att hamna efter med jobb och känna att sysslorna hemma hopar sig. Särskilt inte  nu när David är bortrest och jag höggravid, långsam och trött. Men som sagt… jag kände tacksamhet både till den där kakan som smakade lite väl mycket ägg och att jag kunde lägga dottern i hennes rum på kvällen och veta att hon sov tryggt med mat (och kaka) i magen.

Vilka kontraster det blev i det här inlägget, va? Well.. det var vabb, bakningskaos och tacksamhet det. Så som det var igår.