Häromkvällen lyssnade jag på podden Barnet Går och avsnittet med FruVintage, Marlene Agemo, där jag kommer in som expert i slutet för att svara på frågor.

Marlene har valt att vara hemma med sina barn i 11 år. När hon berättade om de reaktioner hon fått, i form av invändningar och kritik, väcktes tankar i mig. Nämligen att föräldrar behöver uppvärdera sin roll och sitt värde i sina barns liv.

I takt med att forskningen går framåt och vi vet allt mer om barns utveckling, desto mer invecklat och svårt tycks det vara att vara förälder. Som om det finns ett facit om våra barn som vi själva som föräldrar inte har. Någonstans, mitt i allt vi vet om barn, behöver vi som föräldrar uppvärdera oss själva. Vi behöver använda oss av den nya kunskapen vi får tillgång till men samtidigt behålla vår inre kompass och lyssna på vår magkänsla.

I avsnittet pratar vi en del om förskolan. Både jag och Marlene har arbetat i förskola och vet hur mycket bra verksamhet och omsorg som finns där. Förskolan är på många sätt en fantastisk plats med trygga vuxna, en verksamhet med läroplan, ett uppdrag att ge barn lika förutsättningar och en plats som kan vara räddningen för de barn som faktiskt far illa hemma. Det finns forskning som visar på förskolans många positiva effekter för barnets utveckling. Förskolan är alltså på många sätt fantastisk, men det får inte bli på bekostnad av den viktiga tiden med föräldrarna.

För även gott om tid med en vuxen som tar föräldrarollen och ger barnet känslomässig närhet, omsorg, kärlek, tid för samtal, tid att lyssna, tid att bara vara – även det har en enorm positiv effekt på barnens utveckling. Där har vi numer vetenskapen med oss. De senaste åren har neurovetenskapen förändrat vår syn på barn och deras utveckling. Det lilla barnets hjärna utvecklas i raketfart och det är en tid att vara rädd om.

Tid i nära relationer och en trygg anknytning lägger nämligen grunden för den fysiska och psykiska hälsan och framtida relationer. Det är i det enkla i vardagen som barnet laddas med en inre trygghet, en förståelse för sig själv och för relationer. 

Alla har inte möjlighet att vara hemma när barnen är små. Alla vill det inte heller. Men det är inte svart eller vitt. Jag tycker att det är hög tid att vi når ut med kunskap och förståelse för att kärleken och tiden i det enkla spelar stor roll för barnets utveckling. Att det inte är något dåligt att vara hemma med sina barn, så länge hemmet och omsorgen är god och barnet blir älskad och sedd.

Och det är hög tid att börja luckra upp normer om hur en normal arbetsvecka ska se ut så att vi inte kastas in i ett vardagspussel vi egentligen inte gillar eller mår bra av. Att vi kan ställa oss frågan; Hur vill jag leva mitt liv? Och att vi får ihop ett vardagspussel där barnets behov ges det utrymme det behöver. Det är en fråga på både individnivå och politisk nivå och vi behöver ta tag i båda delarna.

Det finns inga perfekta föräldrar, någon som alltid gör rätt och alltid räcker till. Det viktigaste för ett barn är att barnet blir älskad och sedd och får tid med dig. Och det vill jag att ni ska ta med er. Ni betyder långt mer för era barn än vad ni själva tror. Det visar ofta både magkänsla och vetenskap.