Små barn och skärmar – hur ska man göra, egentligen? Hur mycket kan en 2-åring, 5-åring eller 7-åring sitta vid en skärm? Eller ska vi sluta prata om skärmtid? Det här med barn och skärmar är något många småbarnsföräldrar fundera över och ofta kretsar tankarna kring skärmtiden. I det här inlägget tittar vi närmare på varför begreppet skärmtid är problematiskt och varför vi behöver se komplexiteten där vi också väver in det unika barnets behov, vad skärmar används till och hur livet ser ut i övrig när vi vill ha svar på hur mycket ”skärmtid” vi ska låta våra barn ha.

Hur påverkas barn av skärmar?

Dessvärre går frågan inte att besvara (rackarns). Varför då, kanske någon undrar. Jo, för att skärmar kan användas till så mycket. Olika saker i olika mängd får olika effekter i barns liv. Lägg där till att barnens liv ser olika ut i övrigt. Någon är väldigt fysiskt aktiv och kan inte sitta still medan en annan skulle må bra av att få in mer fysisk aktivitet under veckan till exempel.

En annan anledning till att frågan är svår att besvara är att det inte finns så mycket forskning om hur skärmar påverkar hjärnans utveckling. Vad vi däremot vet är att barn föds in i ett kaos av intryck. Deras hjärnor är omogna och kan inte hantera den mängd intryck som en vuxen hjärna kan hantera. De första åren är en intensiv utvecklingsperiod för beslutsfattande, impulskontroll, känsloreglering, språkutveckling, den sociala utvecklingen och mycket annat. Det gör att jag anser att vi behöver vara försiktiga med de allra yngsta. I ett helt vanligt barnprogram är det oerhört många intryck, något vi vuxna kanske inte tänker på.

Ska vi sluta prata om skärmtid?

I förskoleåldern öppnar sig en digital värld där skärmar kan användas till mycket. Små barn kan lära sig programmera (!), skapa musik, dockteater och film och en massa annat med hjälp av digitala verktyg. Det finns fantastiska barnprogram och fantastisk barnkultur som på många sätt kan vara givande för ett barn att få ta del av. Det är också så att många appar som är skapade för små barn är tänkta att användas tillsammans med vuxna. Det blir därför inte längre relevant att prata om skärmtid – utan snarare om vad barnet gör och använder skärmen till. Barn kan nämligen vara både konsumenter och producenter.

I de här exemplen, hämtat från förskolläraren pedagog_sofia på Instagram, ser ni hur man med hjälp av en dator och en liten projektor kan projicera olika landskap mot en vägg och skapa fantastiska miljöer för barn att skapa i, utforska och leka i.

Den psykologiska tallriksmodellen

Som människor behöver vi olika saker för att må bra. Vi behöver relationer, fysisk aktivitet, tid att ”bara vara”, mat och sömn förstås och så den värdefulla leken där fantasin kan flöda. Det går heller inte att nog betona hur mycket barn utvecklas i relationer, i interaktionen med dig som förälder, i all sin enkelhet.

Det är bara det att skärmar kan användas socialt (hej sociala medie och spel med kompisar när barnen är äldre), skärmar kan användas för att se på dansvideos och träna in en koreografi, skärmar kan användas för att skapa och mixa musik osv. Vi måste tänka större kring frågan om skärmtid, vad använder vi skärmar till och hur ser våra barns liv ut i övrigt. Har vi tid för varandra och tid att prata? Finns det tid att varva ner och lyssna inåt? Får mitt barn tillräckligt med fysisk aktivitet?

Ha den psykologiska tallriksmodellen i åtanke när du funderar över hur mycket skärmtid ditt barn ska ha och vad ni använder skärmarna till.
(Här kan du läsa mer om ”The healthy mind platter” som du ser på bilden.)

Då ska man (ändå) prata om skärmtid

”Prata inte negativt om skärmtiden”. Så sa jag i poddavsnittet som sändes under mässan Underbara Barn. Det sa jag just för att skärmar kan användas till mycket och för att diskussionen lätt blir ”svart eller vitt”, ”för eller emot”. Men trots att jag anser att vi bör tala mer om den psykologiska tallriksmodellen och vad man kan använda skärmar till, finns det ändå tillfällen när jag tycker att vi ändå bör prata om just skärmtid: När skärmen används till en sak, när de övriga behoven inte får tillräckligt med utrymme och när skärmtiden tar tid från något annat som är viktigt. Jag tror överlag att föräldrar behöver uppvärdera sig själva i sina barns liv.

Exakt hur det ska se ut är det du som förälder som behöver ta reda på utifrån ditt unika barn, hur den övriga dagen ser ut och vad ni använder skärmar till. Tills vi vet mer kan vi använda den psykologiska tallriksmodellen som utgångspunkt, sätta oss in i vad skärmar kan användas till och påminna oss om att barn föds in i ett kaos av intryck vars hjärnor formas och utvecklas i raketfart de första åren. Det gör att jag anser att vi bör vara försiktiga med skärmanvändning för riktigt små barn (med vissa kan man ju riktigt se hur de blir paralyserade och faktiskt inte förstår vad det är de ser).

Det finns en hel värld att utforska..

Men också! Det finns massor med inspiration att få. Förskolläraren och tvåbarnsmamman pedagog_sofia kommer att gästblogga här snart och ge oss tips på vad man kan använda skärmarna till. Bra, va!

Till sist vill jag säga att jag hoppas att vi kan komma bort från tänket att skärmar kan användas till en sak och att vi som småbarnsföräldrar istället kan inspireras och hitta fler sätt att använda skärmen på. Det finns en hel värld att utforska!

Text: Paulina Gunnardo, Beteendevetare

Nu är jag nyfiken! Vad tänker du om skärmtid?
Lämna gärna en kommentar med dina tankar.