Tiden med bebis är verkligen en speciell tid. Jag kan fullkomligt älska att vara i den och jag kan längta bort från den. Jag skulle ljuga om jag inte sa att jag längtar till en tid utan magknip, konstant amning och vakna nätter. Samtidigt vill jag bara vara kvar i tiden med bebis i famnen. För det är verkligen bara för en kort stund det här. Det är jag mer viss om den här gången, nu med andra barnet. Jag vill hålla i henne, titta på henne och njuta av varje sekund. För snart är det över.

tiden med bebis

När första tiden med bebis är tuff

När Henny var nyfödd mådde jag inte särskilt bra och det kändes som att tiden med bebis aldrig skulle ta slut. När jag tyckte det var tufft att vyssja ett barn som inte gick att lägga ner, som aldrig kunde sova själv, med amning som strulade och annat som var utmanande, kunde jag inte se längre än där vi stod just i stunden. När folk sa att det snart var över blev jag mest irriterad. Dom första månaderna kändes som en evighet och jag hade verkligen inget perspektiv eller någon koll på hur det kunde bli sen. Och jag kan faktiskt sörja att jag inte njöt mer då.

Tryggare som tvåbarnsmamma

Den här gången känns allt bebisrelaterat mycket lättare även om vardagspusslet ser annorlunda ut med ytterligare ett barn. Men även om det är många vakna timmar på nätterna, sömnbrist, huvudvärk och amning som tyvärr inte alls fungerade så bra som jag först trodde – så njuter jag så sjukt mycket mer den här gången! Och det är jag tacksam för.

Läs mer:

Att bli förälder – en ständigt pågående utveckling
Hur är det att bli förälder?
Att vara förälder på 500 ord