Tiden med bebis är verkligen en speciell tid. Jag kan verkligen älska att vara i den och jag kan längta bort från den. Längta bort till en tid utan magknip, konstant amning och vakna nätter. Samtidigt som jag bara vill vara kvar i tiden med en liten gosig bebis i famnen. För det är verkligen bara för en stund det här. Och jag vill hålla i henne och njuta av varje sekund. För snart är det över!

bebis

När Henny var nyfödd kändes det som att det aldrig skulle ta slut. När jag tyckte det var tufft att vyssja ett barn som inte gick att lägga ner, som aldrig kunde sova själv och när amningen strulade och folk sa att det snart var över blev jag mest irriterad. Dom första månaderna kändes som en evighet och jag hade verkligen inget perspektiv eller någon koll på hur det kunde bli sen. Och jag kan faktiskt sörja lite att jag inte njöt mer då.

Den här gången känns allt bebisrelaterat mycket lättare (inte särskilt mycket lättare när man ska rodda livet med syskon och hund som ska ut däremot. Här snackar vi stundvis slita sitt hår och gå i bitar). Men även om det är många vakna timmar på nätterna, sömnbrist och huvudvärk och amning som tyvärr inte alls fungerade så bra som jag först trodde – så njuter jag så sjukt mycket mer den här gången!

Hur tycker du tiden med bebis är eller har varit?

Läs också:
→ Hur är det att bli förälder?
→ Att vara förälder på 500 ord